Svensk ordbok 2009, webbversion

ska`ta substantiv ~n skator skat·an●en svart och vit kråk­fågel med lång, grön­skimrande stjärt och hest, skrattliknande läte ofta boplundrare zool.skatboskatan tyr sig till människanflaxande skatorsnattrande skator○äv. om kvinna som upp­fattas som mindre sympatiskned­sätt.hans svär­mor, den gamla skatansedan 1430-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. skata; nord. ord; till skate (efter fågelns långa stjärt) Den tjuvaktiga skatan.Svensk titel på opera av Rossini (1817)