substantiv ~n skatar
skat·en1(torr) topp på (barr)träd
bot.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. skati ’trädtopp’; nord. ord, ev. besl. med lat. scat´ere ’springa fram’; jfr skata
2udde
provins.geogr.en stenig skatesedan 1558Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n skatar
skat·en1(torr) topp på (barr)träd
bot.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. skati ’trädtopp’; nord. ord, ev. besl. med lat. scat´ere ’springa fram’; jfr skata
2udde
provins.geogr.en stenig skatesedan 1558