Svensk ordbok 2009, webbversion

skvatt se1skvätta
1skvatt adverb ●i vissa ut­tryck full­ständigt utstr.skvatt galenskvatt tokigsedan 1817till sv. dial. skvatt- i t.ex. skvattfull ’full till brädden’, till skvatt ’stänk’; nära besl. med 1skvätta
2skvatt substantiv, ingen böjning, neutr. mått.inte ett skvattinte ngt alls​ de brydde sig inte ett skvatt om rök­förbudet sedan 1920sv. dial. skvatt ’skvätt; ringa mängd’, till skvatta ’stänka’; jfr 1skvatt