substantiv ~en ~er
skymf·en●kraftig förolämpning
komm.JFRcohyponymsmädelse
en grov skymf○ibl. försvagat (oavsiktligt)den dåliga ljussättningen var en skymf mot publikenen skymf (mot ngn/ngt)sedan 1629av ty. Schimpf med samma betydelse, urspr. ’lek; förströelse; riddarspel; skymf’