substantiv ~en ~er
släkt·en●(gruppen av) alla som härstammar från en person i ett tidigare släktled
ofta tillsammans med ingifta personer
admin.släkt.yrk.JFRcohyponymättcohyponymstorfamilj
släktföreningsläktkrönikabondesläkten förnäm släktsläkt och vännersläktens anfadersläktens huvudmanhela släkten kom till hennes 75-årskalas○äv. om viss grupp av släktingarha släkt i Skåne○äv.släktskap
i förhållande till viss person
hon räknar släkt med NN(hela) tjocka släkten(hela den stora) släktenvanl. inklusive relativt avlägsna släktingar
i år ska hela tjocka släkten fira jul tillsammans
släkten är värst
de som står en nära vållar ofta de största problemensedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. släkt; trol. av lågty. urspr.; bildn. till 2slå; jfr släkte
2släkt
adjektiv,
ingen böjning
●endast predikativt
som tillhör samma släkt
admin.släkt.de är nära släkthan är avlägset släkt med NNhon är släkt med honom på fädernet○äv. om olika arterbesläktad, lik
en djurtyp som närmast är släkt med fiskar och ormarmänniskan är släkt med aporna○äv. bildligtsom har gemensamma drag
med ngt annat
en ångest som är släkt med fruktan för dödensläkt med ngn/ngt, ngra är släktsedan 1689