Svensk ordbok 2009, webbversion

slån substantiv ~en el. ~et, plur. ~ slån·en●en starkt tornig buske med tätt­sittande små vita, mandeldoftande blommor och mörk­blåa bär med kärv smak bot.JFRcohyponymhagtorn slånbuskesnår av slånslånet blommar på bar kvist i slutet av majsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. slan; gemens. germ. ord; urspr. trol. ’blåaktigt bär’ Jag gick bland vilda rosor, bland rönnar och bland slån, och tänkte på min älskade som är långt härifrån.Evert Taube, Västanvind (i Svärmerier, 1946)