verb ~de ~t
slarv·ar●göra sig skyldig till slarv
komm.JFRcohyponymhafsa
hon slarvade med räkenskapernaflera av spelarna hade slarvat med vinterträningen○ofta med tonvikt på resultatetvanligen med partikelnbort
slarva bort sina glasögon○ibl. med bibetydelse av rumlandede var ute och slarvade till klockan tre på nattenslarva (med ngt/att+V), slarva (bort ngt)sedan 1688sv. dial. slarva; ev. av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-325698slarvande;
slarv
2slar`va
substantiv ~n slarvor
slarv·an●slarvig flicka eller kvinna
psykol.yrk.sedan 1790sv. dial. slarva; till 1slarva