substantiv ~n slungor
slung·an●typ av kastredskap som snabbt svängs runt och därefter stannas så att en projektil sänds iväg
mil.JFRcohyponymkatapult
slungstenhandslungastenslunga○äv. om andra liknande redskaphonungsslungasnöslungasedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. sliunga; till 2slunga; jfr slinga
2slung`a
verb ~de ~t
slung·ar●ofta med partikel som anger rörelseriktning, särsk.ut
kasta med stor svepande armrörelse
NollJFRcohyponymslänga 1
han slungade radioapparaten i väggen i vredesmod○äv. utvidgat, särsk. (i fråga) om naturkrafter e.d.hon slungades ut i gatan vid explosionen○spec.centrifugera (honung) ur vaxkaka
○äv. bildligthon slungade ut invektiv och förbannelser mot honomslunga (ur/ut) ngn/ngt (ngnstans)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. sliunga ’slingra (sig); slunga’; gemens. germ. ord; jfr slingra, slänga
Subst.:vbid1-326592slungande,
vbid2-326592slungning