Svensk ordbok 2009, webbversion

sme`ka verb smekte smekt, pres. smeker smek·er●visa ömhet eller kärlek genom att mjukt föra handen över komm.JFRcohyponymkelacohyponymstryka 1 smeka barnets kindhon smekte honom över pannan○äv. bildligt, spec.röra sig mjukt längs vågorna smekte båtens sidorvårbrisen smekte hennes kinder○spec. äv. om ngt som känns behagligt för sinnenaen musik som smeker örat○ibl. i sportjargong, särsk. i fråga om varsam (och teknisk) behandling av boll el. puckofta med partikelnin han smekte in 3–1 med en bred­sidasmeka ngn/ngt, smeka in ngtsedan 1430-taletDe sju sakramenten (Svenska Kyrkobruk)fornsv. smekia; gemens. germ. ord, urspr. ’stryka’; besl. med smickra Subst.:vbid1-328261smekande, smekning; smek