Svensk ordbok 2009, webbversion

smul`tron substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en smultr·on·et●ett litet, jordgubbsliknande, synnerligen väl­smakande bär som huvud­sakligen växer vilt bot.kokk.JFRcohyponymjordgubbe backsmultronskogssmultronplocka smultronflickorna trädde smultron på strån○äv. om mot­svarande växtsmultron till­hör rosväxtfamiljensedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn. -blomma)Latinskt-svenskt glossariumfornsv. smultron; till sv. dial. smulter ’lös; lätt­smält’; besl. med 2smälta