Svensk ordbok 2009, webbversion

snack substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en snack·et●prat vard.komm.löst snacktomt snacklåt mig sköta snacketinget snack nu, pojkar, nu kör vi sten­hårt○äv.sam­tal kan vi ta ett snack på mitt rum?○äv. i ut­tryck för att ngt är själv­klarthemma­laget är stor­favorit, det är inget snack (om saken)snack (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sila snacket1hyfsa sitt språk​ Stock­holms fotbollför­bund har in­fört noll­tolerans mot fula ord under parollen ”Sila snacket” 2tänka på vad man sägerbeträffande innehållet​ barnen lyssnar, så sila snacket! sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. snak; till snacka