Svensk ordbok 2009, webbversion

snack`a verb ~de ~t snack·ar●prata vard.komm.snacka inte, utan gör som jag säger○ibl. i konstruktioner med en sorts objektsnacka film○äv. (i inf. el. imper.) för att ut­trycka anmärknings­värt över­flödhan fick 13 rätt på tipset med bara en enda gardering – snacka om tur!snacka (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. snakka ’prata; skämta’; av lågty. snacken med samma betydelse; trol. av ljud­härmande urspr.; jfr snacks Subst.:vbid1-330781snackande; snack