Svensk ordbok 2009, webbversion

snyf`ta verb ~de ~t snyft·ar●gråta tyst och med stötvisa ande­tag genom näsan komm.JFRcohyponymhulka hon dolde an­siktet i händerna och snyftade○i pres. part. ofta bildligtytterst sentimental snyftande musiksnyftasedan ca 1430Själens tröstfornsv. snypta; trol. besl. med 1snuva Subst.:vbid1-331741snyftande, snyftning; snyft