1spann
substantiv ~en, plur. spänner [spän´-] äv. ~ar
spann·en●(större) hink
verkt.mjölkspannen spann (med) vattenen spann (med) lingonen spann (ngt), en spann (med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. spander; trol. till spänna och med urspr. bet. ’kärl som hålls samman av hopspända band’; jfr spannmål
2spann
substantiv ~en, plur. ~, best. plur. ~en
spann·en●ett mått för säd
histor.jordbr.mått.en spann (ngt), en spann (med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagensamma urspr. som 1spann
3spann
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
spann·et1grupp dragdjur (vanligen hästar) som är spända för vagn
trafik.fyrspannhundspannhästspannspannet var förspäntspänna ifrån spannetett spann (ngra), ett spann (med ngra)sedan 1630av lågty. spann, ty. Spann ’dragdjursspann; fotvalv m.m.’; till spänna
2(valvformad) del av bro mellan två stödpunkter
Nollbrospann○äv. om motsvarande del av takstol, tak e.d.○äv.uppåtböjning på skida
som är störst under fotsteget och ger rätt fjädring
spannet inverkar på glidet○äv.spännvidd
i fackspråkvingspannsedan 18993skillnad mellan (ytterlighets)värden
Nollde flesta chefslöner låg i spannet 40 till 70 tusen i månadenspannet mellan rörlig och fast ränta krymptesedan 1991