Svensk ordbok 2009, webbversion

spröt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en spröt·et●långt smalt före­mål som sticker ut från ngt sjö.zool.JFRcohyponympinnecohyponym1sticka bogsprötparaplyspröt○spec. om antenn (t.ex. hos insekt), tentakel (t.ex. hos snigel) el. borst (hos växt)känselsprötsnigeln drog in sina sprötkorn har långa sprötsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. sprot, spröt; besl. med spri, 2spruta