Svensk ordbok 2009, webbversion

stä`da verb ~de ~t städ·ar●ibl. med partikel, särsk.upp ordna och göra rent i rum, lägenhet etc. hyg.städrockstäda lägenhetenstäda (i) bad­rummetstäda, diska, tvätta och laga matstäda efter ungarnastäda på skriv­bordetstäda upp lite innan gästerna kommer○äv. bildligt om att skapa (mer abstrakt) ordning, t.ex. i räkenskaper o.d.den nye chefen fick börja med att städa upp efter sin före­trädarestäda (upp) (ngt/ngnstans), städa (upp) (efter ngn)sedan 1590urspr. bet. ’ställa på sin plats’ och av samma urspr. som städja Subst.:vbid1-347536städande, vbid2-347536städning