Svensk ordbok 2009, webbversion

stag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en stag·et●tåg eller vajer som stöttar en fartygsmast byggn.tekn.sjö.JFRcohyponymvant backstagförstag○äv. om annan stödjande lina e.d.tältstaggå över stagstag­vända​ de gick över stag och satte kurs mot Käringön ○ äv. bildligt​ då den tyska krigs­lyckan vände gick hela Sverige över stag och lade sig nära de allierade sedan 1544gemens. germ. ord, besl. med stegel, stål