Svensk ordbok 2009, webbversion

ste`gel substantiv steglet, plur. ~, best. plur. steglen stegl·et●påle som (hjul med del av) en av­rättad persons kropp fästes på histor.samh.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. stäghl; nära besl. med stag, stegla