Svensk ordbok 2009, webbversion

stam´ substantiv ~men ~mar stamm·en1central del av en växt som bär (grenar och) blad vanligen ovan jord och upp­rätt; särsk. om denna del på träd bot.JFRcohyponymstjälkcohyponymstängel björkstamtallarnas raka stammarpalmernas smäckra stammarträdets rot, stam och kronalianernas slingrande stammar○äv. om central del av annan före­teelse med förgreningarhjärnstamnervstamsedan 1611fornsv. stam; av lågty. stam(me) ’träd­stam; folk­stam’; trol. av samma urspr. som stam 6 2(väl samman­hållen) folk­grupp som dock inte ut­gör en stat mest vid beskrivning av äldre el. utom­europeiska förh.sociol.yrk.JFRcohyponymklan folkstamnomadstamstammens hövdingde germanska stammarnai Gamla testamentet berättas om Israels tolv stammarav (den) gamla stammensom håller på gamla seder och bruk​ han var en läkare av den gamla stammen med bred social fram­toning och stor klinisk erfarenhet sedan 15233vanligen i sammansättn. upp­sättning djur som lever in­om visst om­råde t.ex. ett land zool.vargstamviltstamälgstam○äv. om tam­djur som är besläktadestamtavlaett halvblodssto av bra stam○äv. om en stor grupp av besläktade djur (mellan rike och klass) i zoologiska klassificerings­systemhunden hör till stammen ryggsträngs­djursedan 18714del av ord som blir kvar när böjnings­ändelser av­lägsnats och i de flesta fall är gemensam för alla ordets böjnings­former språkvet.JFRcohyponymrot 4 stammen i ”köper” är ”köp”sedan 18015talong i blankettblock bok.sedan 19066för­stäv åld.sjö.sedan 1000-taletrunsten, Råby, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform stafn, fornsv. stafn, stamn; gemens. germ. ord, trol. bildat till 1stav och 1stäv Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam.Psalmboken 113:1 (efter en tysk katolsk julsång från 1500-talet)