verb ~de ~t
stapl·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
placera (föremål) i staplar eller travar
NollJFRcohyponymtrava 2
stapla upp vedstapla stolarna mot väggen○äv. bildligt, särsk. i uttryck för stor mängdförbundskaptenen, som sällan tar till överord, staplade superlativ på varandrastapla (upp) ngtsedan 1600till stapel
Subst.:vbid1-340199staplande,
vbid2-340199stapling