Svensk ordbok 2009, webbversion

tra`va verb ~de ~t trav·ar1röra sig i trav om häst el. annat fyrfota­djur sport.zool.JFRcohyponymskrittacohyponymgaloppera hästen travade o­rent och diskades○äv. om persongå (mekaniskt) barnen travade i väg till skolanhan travade fram och till­baka i rummet○ibl. äv. bildligtfort­sätta man måste ha en sporre i livet för att orka trava vidaretrava (ngnstans)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. trava; trol. av lågty. traven med samma betydelse; besl. med lat. trep´idus ’som rör sig hastigt’ 2lägga i travar el. trave utstr.JFRcohyponymstapla trava vedde travade paketen på var­andrakläderna låg travade på hyllorna○äv. bildligtsamla i stor mängd författaren travar liknelser och bilder på ett tröttande sätttrava ngt (ngnstans), trava sigsedan 1746till trave Subst.:vbid1-367250travande, vbid2-367250travning (till 2); 1trav (till 1)