Svensk ordbok 2009, webbversion

stolt [stål´t] adjektiv, neutr. ~ ●fylld av tillfreds­ställelse och själv­känsla över ngt positivt som veder­börande (direkt el. indirekt) är upp­hov till el. har an­knytning till admin.psykol.de var stolta över sina välartade barnden stolte ny­blivne fadernhon var stolt ägare till en BMW○äv.som har stark känsla för sitt eget (höga) värde och und­viker allt som kan ifråga­sätta det han var stolt och lät aldrig någon sätta sig på honomhon var för stolt för att be om hjälp○äv. om handling e.d.hans stolta hållninghon gjorde ett stolt kast med huvudet○äv. om ngt som ger liknande in­trycken full­riggare med det stolta namnet ”Äventyret”partiets stolta mål○äv. om ngt som ger an­ledning till stolthetpartiets stolta liberala traditionerlandets stoltaste stundstolt (över ngn/ngt/att+V/SATS), stolt (SATS)stolt som en tuppmycket stolt​ han var stolt som en tupp när han mot­tog priset sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. stolter ’ståtlig; fram­stående; stolt’; av lågty. stolt ’ståtlig; hög­modig’; trol. besl. med stolle, stulta; stylta