substantiv ~n stultor
stult·an●tulta
yrk.en liten stultasedan 1923till 2stulta
2stul`ta
verb ~de ~t
stult·ar●tulta
Nollett litet knubbigt stultande barnstulta (ngnstans)sedan 1641sv. dial. stulta ’vackla; gå lutande’; besl. med stolle och trol. stolt, 1stylta
Subst.:vbid1-346554stultande