Svensk ordbok 2009, webbversion
stuns
substantiv ~en
stuns·en●stil och elegans
el. fart, kraft e.d.
vard.NollJFRcohyponymsnitscohyponymkläm 2
texter som ska sätta stuns på showenstuns (i/på ngt)sedan 1915bildn. till sv. dial. stunta ’stöta sig; studsa tillbaka’