Svensk ordbok 2009, webbversion

stuns substantiv ~en stuns·en●stil och elegans el. fart, kraft e.d. vard.NollJFRcohyponymsnitscohyponymkläm 2 texter som ska sätta stuns på showenstuns (i/på ngt)sedan 1915bildn. till sv. dial. stunta ’stöta sig; studsa till­baka’