substantiv ~n äv. vard. ställföreträdarn, plur. ~, best. plur. ställföreträdarna
ställ|före·träd·ar·en●person som (tillfälligt) ersätter en annan person
i viss funktion
samh.yrk.JFRcohyponymvikariecohyponymersättare
påven betraktas av katolikerna som Guds ställföreträdare på jordensedan 1828