[-ka`-äv.-ka´-]
substantiv ~n ~r
vik·ari·en●person som vikarierar
för ngn annan
arb.yrk.JFRcohyponymställföreträdarecohyponymersättare
lärarvikariesjukvikariespringvikarieen snabbinkallad vikarieta in en vikariehoppa in som vikariehon tjänstgjorde som vikarie i flera år innan hon fick fast anställningvikarie (för ngn)sedan 1635till lat. vica´rius ’ställföreträdande’