Svensk ordbok 2009, webbversion

stö`kig adjektiv ~t stök·ig●präglad av o­reda om rum, lägenhet etc. admin.JFRcohyponymrörig hennes skriv­bord var all­tid stökigt○äv.som präglas av livligt och bullersamt upp­trädande en stökig natt­klubb○äv. om person el. gruppJFRcohyponymbråkig stökiga krog­gästeren stökig klassstökig (för ngn) (att+V)sedan 1807