Svensk ordbok 2009, webbversion

1sug substantiv ~en ~ar sug·en●an­ordning för sugning särsk. hos tand­läkare med.salivsugsedan 1693; hos tand­läkare 1949 (i sammansättn.)till 1suga
2sug substantiv ~et sug·et●sugande före­teelse psykol.vågornas sug vid stranden○äv. bildligtngt som attraherar en kille med sug i blicken○äv. om kroppslig känsladämpa suget efter cigarretterhan kände suget i magen efter mat○äv.starkt behov, efter­frågan hon kände ett o­emotståndligt sug efter äventyrsuget efter gruppens nya cd-skivasug (efter ngt), sug (i ngt)tappa sugenförlora lusten och ge upp​ många arbets­sökande tappar sugen när de aldrig blir kallade till intervjuer sedan 1870