Svensk ordbok 2009, webbversion

ta´gel substantiv taglet, plur. ~, best. plur. taglen tagl·et●långa, tjocka hår i man och svans på häst­djur matrl.zool.tagelborstetagelmadrasstagelstoppningtagelstråsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn.)Westgöta-Lagenfornsv. taghl; gemens. germ. ord (eng. tail ’svans’), urspr. trol. ’ngt upp­rispat, fransigt’; ev. besl. med tagg