Svensk ordbok 2009, webbversion

tagg substantiv ~en ~ar tagg·en1vass ut­skjutande spets spec. från växtorgan (t.ex. stam el. blad) el. från kroppen på vissa djur bot.zool.JFRcohyponym2torn piggsvinstaggtisteltagghon stack sig på rosens taggarigel­kotten spärrade ut taggarna○äv. ngt ut­vidgattaggtrådtaggarna i älgens krona○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för att ngt är bekymmersamt, sårande e.d.hans ord satt som en tagg i hjärtaten tagg i sam­vetetha (alla) taggarna utåtvara aggressiv​ han är svår att sam­arbeta med för han har all­tid taggarna ut­åt sedan 1472–86 (i sammansättn. törne-)Speculum Virginumfornsv. tagger; besl. med ty. Zacke ’pigg’, eng. tag ’stift’; av o­visst urspr. 2specificerad information om viss (liten) del av datorlagrad text språkvet. m.m.databehandl.varje ord i data­basen är försett med en tagg som an­ger ord­klass○äv. om en klottrares signatur, t.ex. sprejad på väggarsedan 1973av eng. tag ’lapp, märke’