Svensk ordbok 2009, webbversion
tanks
substantiv
~en
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
tanks·en
●
vanligen plur.
stridsvagn
mil.
tankshinder
de framrullande tanksen kunde bara bekämpas med granater
sedan 1918
av eng.
tank
med samma betydelse; av samma urspr. som
tank