Svensk ordbok 2009, webbversion

teck`na verb ~de ~t teckn·ar1med­dela sig med gester el. an­dra kropps­rörelser jakt.komm.hon tecknade åt honom att gå åt sidan○spec.an­vända tecken­språk ○äv. (om ville­bråd) utan av­sikt att med­dela siggöra rörelser som visar att det träffats teckna (ngt), teckna (åt ngn att+V)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. tekna ’ge tecken; ut­märka; före­ställa’; till tecken 2skriva sin namn­teckning e.d.; vanligen som bekräftelse på att man å­tar sig ngt bok.ekon.teckna sitt namn under ett kontrakt○äv. refl.teckna sig på protest­listanteckna sig för en försäkring○äv. med objektsbytemed namn­teckning förbinda sig att köpa teckna en försäkringteckna aktierteckna ngt, teckna sig för/på ngtsedan 15413ibl. med partikelnav ut­forma (konstnärlig) bild med penna, kritor e.d. konstvet.JFRcohyponymrita 1 teckna efter modellen tecknad filmhon tecknar i tuschhon tecknade av en massa människor○äv. bildligthan tecknar ett sympatiskt porträtt av NN i bokenhon tecknade snabbt bak­grunden till den aktuella situationen○i perf. part. äv. i substantivisk an­vändningtecknad film se på tecknatteckna (ngt), teckna (av ngn/ngt)sedan 1639Subst.:vbid1-357885tecknande, teckning