Svensk ordbok 2009, webbversion

till`gå verb tillgick ~tt, pres. ~r till|­går1vanligen lös förb., segå till 1 ut­spela sig på visst sätt NollJFRcohyponymgå 3cohyponymförlöpa 1 han berättade hur det hela hade tillgått○ibl. med bi­betydelse av an­visning om lämpligt ut­förandeexperimentet tillgår så, att ...tillgå SÄTTsedan 1446Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. tilganga 2i vissa ut­tryck; vanligen i inf. (ha möjlighet att) ut­nyttja ngt som finns till hands Nolldet fanns ingen annan lokal än kyrkan att tillgåde hade två möjligheter att tillgå(att) tillgå ngtsedan 1579jfr tillgång Subst.:tillgång (till 2)