substantiv ~n
till|tron●övertygelse om trovärdighet eller pålitlighet
hos ngn/ngt
psykol.JFRcohyponymtillitcohyponymförtroende 1
sätta sin tilltro till ngn/ngttilltron till regeringen var rubbadhennes historia vann inte tilltrotilltro (till ngn/ngt)sedan 18832till`tro
verb ~dde ~tt, pres. ~r
till|tror●ofta refl.
tro (ngn) vara i besittning av
viss (vanligen positiv) egenskap, förmåga e.d.
psykol.de tycktes tilltro honom övernaturliga krafter○äv. med avs. på handling e.d.tro (ngn) ha förmåga
att utföra ngt
han tilltrodde sig att kunna gå i land med uppgiftentilltro ngn ngt/att+Vsedan 1523Subst.:vbid1-362077tilltroende;
1tilltro