Svensk ordbok 2009, webbversion

tjuv vard. äv. tjyvtjyv substantiv ~en ~ar tjuv·en, tjyv·en1person som o­lovligt tagit ngn annans egendom jur.samh.yrk.tjuvlarmbiltjuvficktjuvinbrottstjuvta fast tjuven!leka tjuv och polistjuven greps på bar gärningtjuven hade tagit sig in genom ett fönsterkomma som en tjuv om nattense2komma 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. þiuver; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2vild­skott som an­ses stjäla näring, t.ex. på rosen­buske bot.trädg.tjuvskotthon nöp bort tjuvar på tomat­plantansedan 1756