Svensk ordbok 2009, webbversion

torv [tår´v] substantiv ~en torv·en1en jord­art som bildats på fuktig mark av o­fullständigt förmultnade växt­delar och som kan odlas upp men äv. an­vändas som bränsle, till jord­förbättring m.m. jordbr.JFRcohyponymbrunkolcohyponymkol 2 torvbriketttorvlagerbränntorvkärrtorvvitmosstorvbryta torvta upp torvelda med torvtorven fördes fram som komplement till oljan och kärn­kraftensedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Uplands-Lagenfornsv. torf; gemens. germ. ord; av om­diskuterat urspr.; jfr turf 2ytlig, rotrik del av gräs­mark jordbr.○äv. om av­skuren del av dettasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen