Svensk ordbok 2009, webbversion

transformation [-∫o´n] substantiv ~en ~er trans·form·at·ion·en●genom­gripande förändring av ngn grund­läggande egenskap t.ex. form, ut­seende etc. hos före­teelse, tankeprodukt etc.; ofta om förändring som är möjlig att beskriva med vetenskapliga lagar el. regler biol.mat.språkvet.vetenskapl.○spec. mat.förvandling av geometrisk figur eller matematiskt ut­tryck till annan form ofta som hjälp­medel, för att under­lätta beräkningar linjära transformationer○spec. äv. (i vissa språk­vetenskapliga teorier)om­vandling av den grammatiska strukturen i en sats (utan att dess betydelse väsentligen ändras) JFRcohyponymtransformationsgrammatik genom en (passiv)transformation förvandlas satsen ”katten jagar råttan” till ”råttan jagas av katten”transformation (av ngt) (till ngt)sedan 1615till transformera