Svensk ordbok 2009, webbversion

tyck`e substantiv ~t ~n tyck·et1i vissa ut­tryck (mer känslomässigt grundad) in­ställning eller upp­fattning NollJFRcohyponym2sköncohyponymsmak 3cohyponymbehag 1 om tycke och smak ska man inte diskutera, sägs det i­blandi mitt tycke är boken intressant○spec. i ett ut­tryck för positiv in­ställningJFRcohyponymtycke 2 en person efter hans tycke○äv.gott­finnande handla efter eget tyckesedan 1509brev från ärkebiskop Jakob till Svante Nilsson (Grönblad)fornsv. þykke; till tycka 2i vissa ut­tryck kärlek el. åt­minstone stark sympati Nollhan fattade tycke för hennetycke upp­stod mellan ungdomarna○äv.för­kärlek han har fattat tycke för opera○i sammansättn. äv.det att vara till­dragande (på ngn) flicktyckepojktycketycke (för ngn/ngt), tycke (mellan ngra)sedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lek3vanligen med prep.av (viss) likhet vad gäller väsentliga drag e.d. Nollsläkttyckeett allvarsamt möblerat hus med tycke av kyrkatycke (av ngn/ngt)sedan 1635