Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`hov substantiv ~et upp|­hov·et●ngt som för­orsakar eller ut­gör första steget i ngns eller ngts till­komst, fram­växt eller ut­veckling allmän kulturjur.JFRcohyponymursprung deras tätatät gav upphov till en son○äv. med avs. på (händelse)förlopp etc.ut­talandet gav upphov till en livlig debattett ämne som kan ge upphov till allergiska reaktioner○spec. i juridiska samman­hang i sammansättn. som hän­för sig till skapandet av litterärt el. konstnärligt alster e.d.upphovsrättupphovsskydd○ibl. äv. om personmånga såg NN som upphovet till allt ontupphovet (till ngn/ngt)ngns dagars upphovngns förälder/föräldrar​ hans dagars upp­hov var två jord­nära konstnärer sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. uphof; besl. med fornsv. hävia up ’lyfta upp; börja’