Svensk ordbok 2009, webbversion

u`rsprung substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ur|­sprung·et●första punkt i (ngns eller ngts) till­komst eller ut­veckling släkt.JFRcohyponymgenesiscohyponymupphov ursprungsbeteckningursprungslandursprungsversionnamnets ursprung är o­känt○spec.börd hans finska ursprunghon var av enkelt ursprungdiskriminering på grund av etniskt ursprung är förbjudet○äv. ngt ut­vidgat om orsak e.d.ursprunget till hans beteende kan sökas i barndomenursprunget (till ngt)sedan 1528av ty. Ursprung med samma betydelse, till erspringen ’springa ut ur’