preposition
1i en riktning som utgår från
det inre av ngt föremål, utrymme e.d.
Nollhämta vatten ur brunnenta händerna ur fickornavegetation som sticker upp ur snönen väg ut ur återvändsgränden○äv. betr. ngt som från början är en del av en större helhet, ett material etc.ett avsnitt ur Beethovens 7:e symfoniämnet utvinns vanligen ur stenkolstjära○äv. bildligt i fråga om abstrakt område, utgångspunkt, material etc.ett porträtt målat ur minnetförsöka se problemet ur motpartens perspektivtala fritt ur hjärtatsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ur; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.
2med avlägsnande eller avskiljande från
viss position; med tonvikt på den uppkomna frånvaron etc.; ofta bildligt
Nollgå ur vägen!vrida armen ur ledchansen gled honom ur händernaplanet drevs ur kursutträda ur föreningen○äv. i fråga om situationhan har dragit sig ur lekenvakna upp ur mardrömmen○spec. i fråga om (upphörande av) existensvanligen i vissa uttryck
en stor man har gått ur tidennu ska vi se till att få den här saken ur världen○äv. i fråga om upphörande av ett fungerande tillstånd e.d.komma ur balanshissen är ur funktionsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Villberga, Upplandrunform uR
2ur
adverb
●till ett avlägsnande eller avskiljande
från ngt ofta underförstått läge
Nollurbenadurspårningta ur knapparna i blusenfläcken gick inte urtåget spårade urränderna går aldrig ur○äv. med omvänd inriktning betr. föremål från vilket ngt (underförstått) avlägsnasvrida ur trasankrama ur tvätten○äv. abstraktdebatten spårade ur totaltsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkse 1ur
3ur
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ur·et●anordning för mätning och angivande av tid
numera vanligen av mekanisk el. elektrisk typ; särsk. med tonvikt på tekniskt funktionssätt e.d.
instr.tid.JFRcohyponym1klocka 2
urverkarmbandsurdigitalurguldurgökurkvartsurstoppurtidtagarurtornurvattenurväggurett astronomiskt ur som visade planeternas ställningar vid varje tidpunkt○äv. ngt utvidgatsolursedan 1651av lågty. ur ’klocka; tid; timme’; av lat. ho´ra ’timme; tid’; jfr horologium, horoskop
4ur
substantiv ~en
ur·en●vittrat och nedrasat material från berg
som bildar en (partiell) kägla kring bergsfoten
geol.sedan 1865jfr da. ur med samma betydelse; besl. med sv. dial. ora ’öde fält; stenig skogshöjd’; av osäkert urspr.
5ur
substantiv,
ingen böjning
Nolli ur och skuri alla väder
i ur och skur går hon de fem kilometerna till jobbet
sedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. ur ’yrväder; fint regn’; jfr 3yra