Svensk ordbok 2009, webbversion

u`trota verb ~de ~t ut|­rot·ar●(hänsyns­löst) göra slut på existensen av hel grupp av levande varelser el. växter NollJFRcohyponymutplånacohyponymförinta utrota skade­djurflera rovfågelsarter är nästan utrotade○äv. bildligtutrota analfabetismenutrota korruptionenutrota ngt/ngrasedan 1536trol. ombildn., efter rot, av lågty. utroden, ty. ausrotten med samma betydelse; besl. med röja 2 Subst.:vbid1-383477utrotande, utrotning