Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ut|rot·ar●(hänsynslöst) göra slut på existensen av
hel grupp av levande varelser el. växter
NollJFRcohyponymutplånacohyponymförinta
utrota skadedjurflera rovfågelsarter är nästan utrotade○äv. bildligtutrota analfabetismenutrota korruptionenutrota ngt/ngrasedan 1536trol. ombildn., efter rot, av lågty. utroden, ty. ausrotten med samma betydelse; besl. med röja 2
Subst.:vbid1-383477utrotande,
utrotning