Svensk ordbok 2009, webbversion

1vän`da substantiv ~n vändor vänd·an●rörelse runt och till­baka till utgångs­läget NollJFRcohyponym1rundacohyponymvarv 1 köra en vända med bilengå en vända runt kvarteret○äv.om­gång bjuda på en vända öl○äv. bildligti första vändan yrkade social­demokraterna bord­läggningsedan 1754till 2vända
2vän`da verb vände vänt, pres. vänder vänd·er●ändra rörelse­riktning ett halvt varv till mot­satt riktning mot den ur­sprungliga trafik.tvärvändade blev tvungna att vända efter halva vägenhon körde fel och måste vända○ibl. äv. med tanke på tillbakafärd e.d.ofta med partikel e.d., särsk.hem, om, till­baka, åter de var tvungna att vända till­baka till utgångs­punktendet var för sent att vända omvi måste vända hem innan det blir mörkt○ibl. äv. i fråga om mindre riktningsförändring (ner till ett kvarts varv), särsk. vid seglingibl. med partikelnupp stagvändaklart att vända!vända upp mot vinden○äv.ändra läget av (ngt) ett halvt varv så att det som för­ut var bak­sida, under­sida e.d. blir fram­sida, ovan­sida e.d. vända bilenvända bladvänd biffarna efter tre minuterhon vände på madrassen○äv. i fråga om mindre lägesförändringibl. med partikel, t.ex.bort vända bort an­siktet i skamhon vände blicken mot dem○äv. bildligtvända den negativa ut­vecklingentrenden kommer säkert att vända nuVarför det går så dåligt nu? Man kan ock­så vända på frågan: var­för gick det så bra för­ut?vända (hem/om/tillbaka/upp/åter) (ngnstans), vända (bort) ngt, vända (på) ngtvrida och vända på ngtsevrida vända ngn ryggenserygg vända (och vrida) på slantarnaseslant 1 vända på en femöringsefemöring vända på kuttingensekutting vända på stekense1stek vända på varenda kronasekrona 4 vända ryggen tillserygg vända upp och ner på ngtvända ngt så att dess nedre del hamnar upp­åt och dess övre del hamnar ned­åt​ flera vittnen hade sett en person gå runt på kyrko­gården och vända upp och ner på korsen ○ ofta bildligt full­ständigt förändra ngt​ han vill vända upp och ner på synen på fattigdom vända ut och in på ngtvränga ngt i mot­satt läge​ han vände ut och in på byxorna innan han tvättade dem ○ äv. bildligt blotta sina innersta tankar och känslor​ i familje­terapin tvingades de vända ut och in på sig själva ○ äv. bildligt an­stränga så till den grad att det nästan över­stiger ens egen förmåga​ många småbarns­föräldrar tvingas ofta vända ut och in på sig själva för att klara av var­dagen sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. vända ’vända; förvandla; över­sätta’; till 1vinda; jfr bevänt, nödvändig, vandel, vandra Subst.:vbid1-395837vändande, vändning