Svensk ordbok 2009, webbversion

valv substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en valv·et1(själv­bärande) över­täckande konstruktion med båg­formigt tvär­snitt som bildar (del av) tak över öppet rum e.d. arkit.kryssvalvportvalven kyrko­byggnad med höga valv○ofta med tanke på mot­svarande rumkällarvalvdet ekade i valvenen mysig restaurang i de gamla valven○äv. om starkt byggt, slutet förvarings­rumbankvalvkassavalvdyr­griparna låg i säkert förvar i valvet○ofta bildligt, med ton­vikt på formenfotvalvhimlavalvetsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Hov, Östergötlandrunform hualf ’valv, gravkista’, fornsv. hvalf; besl. med välva; jfr valmad 2större (genomgångs)öppning i vägg ofta med båg­formig och bärande över­del arkit.JFRcohyponymvalvbåge fönstervalvde gjorde ett valv mellan köket och vardags­rummet○äv. om liknande fri­stående konstruktionJFRcohyponymvalv 1 brovalvsedan ca 16003buktad fartygs­sida under akter­spegel på vissa äldre far­tyg och yachter sjö.far­tyget stampade tungt med valvet högt i luftensedan 1765