verb vederkvickte vederkvickt, pres. vederkvicker
veder|kvick·er●ge nya krafter åt
ngt högt.med.sömnen vederkvickte henneen vederkvickande siesta i trädgårdenvederkvicka ngn/ngtsedan ca 1385Klosterläsningfornsv. vidherqvekia; av lågty. wedderquicken med samma betydelse; jfr kvick
Subst.:vederkvickelse