[vi`d-äv.-un´d-]
substantiv vidundret, plur. ~, best. plur. vidundren
vid|undr·et●(stort) monster
sag.JFRcohyponymfabeldjurcohyponymodjur
havsvidunderbarnen uppfattade portvakten som ett vidunder, ett troll○ibl. (äv. positivt) om enastående el. fantastiskt föremålfartvidunderhans vidunder till bilett vidunder (till ngt)sedan 1624jfr fornsv. vidhunder ’under; järtecken’; besl. med undra