Svensk ordbok 2009, webbversion

o`djur substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en o|­djur·et●stor och skrämmande varelse ibl. om rov­djur e.d., ibl. om fantasi­foster zool.JFRcohyponymmonstercohyponymvidunder storsjöodjurett hemskt odjur○äv.illa­sinnad, ondske­full person de nazistiska odjurenhennes man var ett odjur som miss­handlade henne och barnen○äv. om stor och bullrande maskin e.d.pansar­vagnar, dessa monstruösa odjur av stål○äv. smeksamt om barnhan blev tvungen att läsa en godnatt­saga för det lilla odjuretsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. odiur; bildn. till o- och djur Skönheten och odjuret.Svensk titel på en tecknad amerikansk film (1991), efter en gammal folksaga; uttrycket används sedan ofta om två arga konkurrenter, t.ex. inom sporten, varav den ena uppfattas (el. lanseras) som sympatisk och den andra som mindre sympatisk