Svensk ordbok 2009, webbversion

vi`ndruva substantiv ~n vindruvor vin|­druv·an●typ av stort, sött och saft­rikt (gult, grönt, rött eller blått) bär som växer i klasar och som man kan ut­vinna vin ur kokk.SYN.synonymdruva JFRcohyponymrussin vindruvsklasegröna och blåa vindruvor på ett fat till­sammans med ost och kexsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. vin­druva ’vin­druva; druv­klase’