verb ~de ~t
visk·ar1tala tyst utan att stämbanden vibrerar
komm.JFRcohyponymandas 3
hon viskade en hemlighet i hans öra○i pres. part. ibl. med konstruktionsväxlingföra ett viskande samtal○ibl. i fråga om liknande ljud som uppstår på annat sättvinden viskade i gräset○äv.tala försiktigt
om ngt hemligt
man viskar om att en statskupp förbereds○äv. bildligtskvallra
det viskades mycket om deras förhållandeviska (ngt) (till/åt ngn), viska (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. hviska; av ljudhärmande urspr.
2rengöra med viska eller viskare
hush.viska ett eldvapenviska ngt (med ngt), viska med ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. viska; till 2viska
Subst.:vbid1-392534viskande,
viskning
2vis`ka
substantiv ~n viskor
visk·an●ett mindre rengöringsredskap som består av en bunt smala, böjliga spröt som är hopbundna i en ände
verkt.grytviskasotarviskasedan 1507Dombok för Sydvestra Tavastland (Bidrag till Finlands historia)fornsv. visk, viska; trol. av ljudmålande urspr.