Svensk ordbok 2009, webbversion

vitt`ne substantiv ~t ~n vittn·et1person som hörs i rätte­gång och som an­tas ha (direkt) kännedom om viktiga om­ständigheter särsk. där­för att han/hon an­tas ha varit när­varande vid händelsen i fråga jur.yrk.vittneskonfrontationvittnespsykologivittnesuppgifthuvudvittnekronvittnehon kallades in som vittneå­klagarens första vittnevittnet identifierade mannen på fotot○ofta ngt ut­vidgatperson som är när­varande vid viss händelse och senare kan yttra sig om den ögonvittnehan råkade bli vittne till o­lyckanhon gjorde narr av honom i vittnens när­varohan sköts ner i vittnens å­syn○äv.person som in­tygar ngt bröllopsvittnedopvittnesanningsvittnetestamentsvittnejag tar dig till vittne på att hon kallade mig lögnarevittne (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vitne ’vittnes­börd; bevis; vittne’, eg. ’vad ngn vet; ngn som vet’; besl. med veta 2i vissa ut­tryck vittnes­börd komm.de sönder­slagna fönster­rutorna bar vittne om huliganernas fram­fart(bära) vittne om ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen